BERLIN, 9 JULI 2006. Det är dagen efter bronsmatchen i ett VM där det tyska landslaget med sin offensiva fotboll utlöst en euforivåg över ett helt land. På fanmeilen i Berlin hyllar 500 000 (!) sina hjältar: Lehmann, Lahm, Ballack, Klose, Podolski.

Men framför allt hjärnorna bakom laget: Jürgen Klinsmann och Joachim Löw.

 

RECIFE, 26 JUNI 2014. På en regnig arena, uppsmälld i den böljande grönskan utanför miljonstaden Recife, står i kväll förstaplatsen i grupp G på spel. På fanmeilen i Berlin förväntas samtidigt 100000 supportrar följa kampen mellan Tyskland och USA.

En vändpunkt i tysk fotboll

Men framför allt den mellan hjärnorna bakom lagen: Jürgen Klinsmann och Joachim Löw.

VM 2006 beskrivs fortfarande som en vändpunkt i tysk fotbollshistoria.

Die Nationalmannschaft hade visserligen nått VM-final i Japan fyra år tidigare, men alla insåg att det var en lyckoträff, att man haft flyt i matcherna, men framför allt med motståndet. Sen EM-guldet 1996 hade det nämligen gått utför; VM 1998 blev en besvikelse, EM 2000 ett fiasko, EM 2004 ännu ett misslyckande.

Nu stod Tyskland plötsligt inför ett hemma-VM – men vem skulle, ville, vågade, orkade, leda landslaget med all den press det innebar?

Löw blev hans viktigaste man

 

Valet föll, helt otippat, på gamle skyttekungen Jürgen Klinsmann – trots att han helt saknade tränarerfarenhet. Och “Klinsi” valde att gå en helt ny väg. Han satsade ungt, han satsade offensivt, och han såg till att ha folk omkring sig med kompetens på områden där han själv hade luckor.

Hans viktigaste man blev – Joachim Löw.

Medan Klinsmann tog rollen som motivator blev Löw taktikern. Det var Klinsmann som inspirerade, det var Löw som drog upp de taktiska riktlinjerna inför matcherna.

Jürgen Klinsmann ser lika vältränad ut som någonsin tidigare när han i vit pikétröja och mörkblå träningsbyxor sätter sig på presskonferenspodiet på Arena Pernambuco i Recife. Kanske har han blivit lite rynkigare (“Vi har ju barn…”, som hans hustru Debbie beskriver honom i Bild), kanske lite tunnhårigare – kanske har han, efter 16 år i USA, blivit ännu bättre på att formulera sig.

För han har inga problem att prata om hur speciellt det blir för honom att, med USA, möta Tyskland i kväll.

– Men familj är säkert lite splittrad, men… det blir ett underbart ögonblick!

Och när SPORT-Expressen frågar om hans relation till Joachim Löw 2006 och i dag – ja, då går han i gång ordentligt:

– Vi hade två intensiva år fram till det fantastiska VM-slutspelet 2006 där vi blev väldigt nära vänner, och vi har efter det aldrig släppt kontakten, säger Klinsmann.

Han är full av beundran över vad hans vän uträttat sedan han tog över huvudansvaret för Tyskland:

– Han har hela tiden utvecklat lagets offensiv och när jag nu ser det från sidan tycker jag att det är ett riktigt roligt lag att se. Jag är stolt över vad Joachim har gjort!

 

Under VM i Brasilien har de två emellertid lagt vänskapen åt sidan. Det har inte blivit några telefonsamtal, inte ens några sms.

– Men när VM är över, om förhoppningsvis tre veckor, hoppas jag att vi inte bara kommer att kunna prata med varandra – utan också att våra familjer kommer att träffas, svarar Klinsmann på frågan om deras förhållande i dag.

Vänskapen påverkar inte

– För vår relation är mycket mer än en arbetsrelation, det är en nära vänskap.

När Jürgen Klinsmann 2014, åtta år senare, ställs mot sitt hemland, mot sitt gamla landslag och mot sin förre assistent, gör han det med ett landslag på uppgång. Med ett land där fotbollen – soccer – är på väg att få sitt stora genombrott.

 

Efter att ha inlett kvalet trögt har Klinsmanns USA växt på vägen till Brasilien där man startat VM med 2-1 mot Ghana och 2-2 mot Portugal. Matchen i söndags slog alla tiders tv-publikrekord hemma i USA; totalt 25 miljoner tittare, vilket är nästan tio miljoner mer än de senaste basket- och basebollfinalerna lockat.

– En del är överraskade över att vi är där vi är nu – men inte vi, vi har gjort ett enormt jobb de senaste tre åren, säger Klinsmann.

Och han tror inte att det roliga är slut än – vare sig på planen här i Brasilien eller framför skärmarna hemma i USA:

– Detta VM har varit fullt av överraskningar, och vi vill bli en av dem, säger han.

– Vi är definitivt kapabla att slå Tyskland!

 

Många har fruktat att de två förbundskaptenernas vänskap skulle kunna påverka utgången mellan USA och Tyskland i kväll, att lagen skulle nöja sig med ett oavgjort resultat som skulle ta båda till åttondelsfinal. Ungefär som när Tyskland slog Österrike i VM 1982 – i vad som fortfarande är ett av de svartaste kapitlen i tysk fotbollshistoria – med 1-0, vilket tog båda lagen vidare.

Men nåt sånt finns inte på kartan.

Dels för att både Tyskland och USA vill vinna gruppen för att slippa få möta Belgien i åttondelsfinal. Dels för att varken Löw eller Klinsmann kan tänka sig att gå in för att spela oavgjort:

– Det finns ingen pakt, och definitivt ingen icke-angreppspakt, försäkrade Joachim Löw i går.

Och Klinsmann garanterade så fort det stod klart att en poäng skulle ta både hans USA och Tyskland vidare:

– Vår styrka är att vi alltid slåss om segern – i varje match!