Atletico Madrid är klart för semifinal i Champions League efter att ha slagit ut Barcelona – och vad märkligare är, det är ingen skräll.
Satt och bläddrade i Champions League-historien för att hitta ett vinnarlag märkligare än Porto för exakt tio år sedan och inser att Diego Simeones manskap – om de tråcklar sig förbi det semifinalhinder som lottas fram på fredag – med råge klassar ut portugiserna.
Å ena sidan.
Med ett mål i Drillo-klass, en energi som elva testosteronstinna 100-meterslöpare och ett försvarsspel som bara tillät Messi att få till en lam nick utanför på 90 minuter skådar fotbollsvärlden just nu en ny sorts fulländning – och jag är inte säker på att ens Pep Guardiola och Bayern München sitter med nycklarna.
Å andra sidan var gårdagens 1-0-seger och spik i Barcelonakistan hur logisk som helst. Atletico Madrid, som dessutom går mot första ligasegern sedan 1996, förlorar aldrig hemma, och bygger mer på att attityd än enskilda stjärnspelare.
Det var därför det nästan inte märktes att Diego Costa saknades i avgörandet.
Efter en höst av gruppspel och en vinter av åttondelsfinaler bjuder Champions League-våren annars det väntade.
Zlatan Ibrahimovic är utslagen, denna gång med ett Paris SG som i mitt tycke fick oförtjänt mycket kritik efter insatsen mot ett slugt Chelsea.
Och med José Mourinho med i semifinal-racet tänker åtminstone inte jag räkna bort det återstående brittiska hoppet.
Att Manchester United länge höll fanan högt mot Bayern München var i mina ögon en chimär. Elva taktiska snillen lät, efter Patrice Evras vansinnigt vackra krysskanon, engelsmännen drömma om semifinal i en dryg minut.
Sedan missade Evra en markering, Vidic en tackling och så var Arjen Robben – ständigt denna Arjen Robben – på nytt tysk Champions League-hjälte.
Att utifrån vad som återstår – Real Madrid, Chelsea, Atletico Madrid och Bayern München – peka ut en favorit är närmast omöjligt.
Skulle jag bara för sakens skull leta tecken är Bayern det bästa bygget, Atletico det minst scoutade och minst prövade. Och bara det att världens bäste fotbollsspelare, portugisen Cristiano Ronaldo, fortfarande är med i turneringen, ger Real, som inte vunnit på över tio år, ett gyllene läge.
Mourinhos vinnarskalle? Kan räcka hela vägen.
Sluttips: Bayern igen.
Plus: Tyckte Jonas Eriksson med kamrater skötte sig alldeles utmärkt.
Minus: När spelar en svensk nästa gång final i Champions League?
