10-åriga NicolinaBjörklund från Jursla tog Bayern Münchens världsstjärna Bastian Schweinsteiger i sin vänstra hand på vägen ut inför en fullsatt salong, kramade om jubilaren (hans 100:e landskamp) och sjöng med i den svenska nationalsången.
Det var bara början på underhållningen den här kvällen.
Nicolina var ett av de elva barnen med Williams Syndrom i den ”unga” startelvan, som ledde ut kvällens lag på Friends Arena. Det var leenden, skratt, värme och show hela vägen från spelartunneln och ut på gräsmattan före avspark. Det smittade tydligen av sig in på matchen.
Vad kan man annars säga om det här?
1–0, 2–0, 2–1, 2–2, 2–3, 2–4, 3–4 och 3–5.
Det slutade där.
Att Tyskland säkrade sin VM-biljett mot Irland och firade i dagarna två medan Sverige drog en lättnadens suck över vändningen mot Österrike för en plats i play off i mitten av november spelade säkert en viss roll över kvällens rock´n´boll på nationalarenan. Kvällens förlust ger inte bara Erik Hamréns Sverige ett tuffare läge för en biljett till Braslien utan borde också ge en viss defensiv huvudvärk, där man, bokstavligen, gav bort ett par mål och släppte in fem totalt mot en världstrea på lagom fart. När svensk oordning möter tysk ordning kunde det liksom bara sluta på det sättet.
Det spelade ingen roll om Tobias Hysén gav Sverige en drömstart med 1–0 och Alexander Kacaniklic fick fri autobahn, när tyskarna parkerat på svenskt område, för 2–0. Mesut Özils blixtsnabba replik var starten på en mindre utklassning av Tyskland, där de blågula mittbackarna i Mikael Antonsson och Per Nilsson bjöd på boll och misstag man absolut inte får göra på den här nivån. André Schürrle firade en mindre julafton med tre mål under den andra halvleken.
Sverige och Tyskland har bjudit på en och annan kvalhöjdare genom åren (minns bara 4–4 i Berlin senast). Det finns dock inte ett spår av den där oväntade och magiska aftonen den 25 september 1985, när Mats ”Masse” Magnusson kom in från bänken och lyfte in 2-2 på Torbjörn Nilssons delikata passning mot Västtyskland i kvalet till VM i Mexico 1986.
Jag stod på norra stå på klassiska Råsunda, som nu är jämnad med marken i väntan på bostäder.
Det enda spår av kvällen finns, förresten, från dagen efter, när min lärare i samhällskunskap på Kungsgård bjöd på ett oväntat prov på morgonens första lektion. Med tanke på var min tankar var så blev resultat i klass med Sveriges försvarsspel, men ett resultat är ett resultat. Nu väntar vi på och längtar till lottningen på måndag eftermiddag.
Det är också en match.