Allt att vinna var en av utgångspunkterna inför Arsenals match mot Bayern under onsdagskvällen.

Nu blev det å andra sidan inget vunnet alls. All poängchans mot Bayern tog slut ungefär en halvtimme in i matchen. Om det fanns inget att säga, Bayern var det betydligt bättre laget.

Länge fanns dock förhoppningar om att kvällen skulle kunna visa sig bli lyckad för Arsenal. Dinamo Zagreb ledde nämligen länge borta mot Olympiakos, vilket skulle förbättra gruppsituationen rejält för Arsenal. Men Olympiakos vände och skulle vinna med ett mål i matchens slutminuter.

Ridå för den kvällen. Därmed återstår bara en hail mary för Arsenal att ta sig till slutspel. De måste vinna mot Zagreb i nästa omgång samtidigt som Bayern slår Olympiakos. Sedan måste man vinna med minst två mål borta mot Olympiakos i sista omgången.

Omöjligt? Nej. Svårt? Mycket. Mest oroväckande för Arsenal borde dock vara Bayerns möjlighet att spela bort Arsenal från slutspel genom att släppa en poäng till Olympiakos i nästa omgång.

Ingenting att förlora var den andra utgångspunkten.

Den utgångspunkten går i efterhand att ifrågasätta sett till hur matchbilden och målsiffrorna utvecklade sig. En bortamatch mot Bayern München blir alltid tuff men man vill alltid som lag undvika förnedring.

Det följer en psykologisk kostnad med att åka på käftsmällar som 1-5 mot i det här fallet Bayern. En sådan kostnad kan spilla över på säsongen som helhet, vilket Arsenal fått erfara tidigare efter tunga förluster mot Man Utd, Chelsea med flera.

Det har gjorts en poäng av Arsenals starka lagsammanhållning och hur spelarna jobbar för varandra också i motgång. Men från och med 0-2 igår kväll så var det ett demoraliserat Arsenal som visade upp sig, med spelare som inte i alla lägen tog jobbet för laget.

Där finns alltid den mentala tillflykten att många viktiga spelare var skadade för Arsenal. Men det kommer ändå bli viktigt för dem att visa inte minst för sig själva att det var en engångsföreteelse, ett olycksfall i arbetet.

Med derbyt mot Tottenham på söndag så lär de sättas på prov tämligen omgående dessutom.

:::

Det råder en känslig stämning på Stamford Bridge.

Stödet för José Mourinho bland Chelseas supportrar gick inte att ta miste på inför och under matchen mot Dynamo Kyiv. En match som höll på att ta en ände med för Chelsea alltför bekant förskräckelse avgjordes dock i slutskedet genom en snygg frispark av Willian.

Mourinho själv såg nästan lite tagen ut. Han visade sin uppskattning för stödet vilket är ett annat sätt att säga att det är ett stöd han förmodligen känner sig tacksam över. Det är ett stöd han behöver.

Att som utomstående sia om det politiska spelet i Chelsea är svårt. Någon tillfällighet känns det dock inte som när ”bekanta” till Mourinho yttrar sig i media om att Mourinho förutsåg Chelseas problem redan i slutet av förra säsongen och uppmanande klubbledningen att värva spelare som Gareth Bale, Raheem Sterling och John Stones.

Vems är felet? Vilka bär ansvaret? Klubbledningen har redan konstaterat sin uppfattning att Mourinho har tillgång till de spelare han behöver för att få laget att prestera bättre. I det narrativ som Mourinhos ”bekanta” för fram ligger ansvaret hos klubbledningen som i nonchalans valde att inte förstärka och förnya.

Två konkurrerande verklighetsskrivningar således. Vilket brukar vara ett tecken på att två parter förbereder sig för att gå skilda vägar.

:::

Okej. Så här. QPR går upp i Premier League med Neil Warnock som manager. Sparkar Warnock efter ett halvår. Anställer Mark Hughes, sparkar Hughes efter mindre än ett år. Anställer Harry Redknapp, Redknapp avgår mitt under brinnande säsong. QPR provanställer Chris Ramsey under resten av säsongen, och anställer honom tillsvidare i somras. QPR återanställer samtidigt Neil Warnock som ”rådgivare”. QPR sparkar Ramsey i början av november, och utser Warnock till tillfällig manager.

En gång i tiden påstods QPR ha en four-year plan. Nu för tiden känns det mest som om QPR har four plans a year.

:::

Dags för både Tottenham och Liverpool att börja vinna i Europa League ikväll om de hade några planer på att försöka ta sig till slutspel. Lång resa till Ryssland för Liverpool. Och Mauricio Pochettinos hårda ord till sina spelare efter förra matchens förlust mot Anderlecht borde tvinga fram en bättre prestation den här gången.