När Roma förlorade mot Bayern München med 7-1 var det startskottet till en säsong som skulle börja vittra sönder i tusen bitar. De lyckades till slut klistra ihop tillräckligt mycket för att ordna en andraplats i ligan. Men sönderfallet blev kvar. I deras medvetande och i deras själ.

För en dryg vecka sedan spelades ungefär samma film upp igen när de åkte på en 6-1 mot Barcelona.  Jag trodde dock att de rödgula skulle kunna återhämta sig bättre den här gången, men jag ser ut att ha haft fel.

Det går ju att påstå att Barcelona är på en annan planet och det var också lite av min tes i onsdags. Men Atalanta är inte Barcelona. Nu riskerar Romas säsong att krascha igen. Och den här gången kommer Rudi Garcia inte ha någon fallskärm. 

Gårdagens insats var rent ut sagt bedrövlig och den påminde ganska mycket om hur det kunde se ut i våras. Elva spelare som sprang runt utan riktning, utan vilja och utan glädje. Det var alldeles för långt med lagdelarna och det fanns ingen spelare som tog sakerna.

Nainggolan och Pjanic verkade riktigt bakfulla efter den misslyckade Barcelona-festen, nästan som om de gick runt och skämdes. Florenzi verkar ha tappat allt sedan någon sa att han är bättre än Dani Alves och Digne bjöd på första målet efter ett hemskt individuellt misstag.

För Alejandro Gomez var Stadio Olimpico en dans på guld och grön skogar.

Framåt var Iago Falque ungefär så som jag alltid beskrivit honom. En bra komplementspelare, men när det krävs mer än det normala är han meningslös. Iturbe har massor av energi, men för lite kvalité och en förstatouch från helvetet. Dzeko blev för isolerad, men försökte också för lite. Som kryddan på verket hoppade Maicon och påminde oss om att karriären snart är över.

Det ska sägas att Roma inte haft marginalerna med sig. Att det vilar en förbannelse över Strootmans knän. Att Salah och Gervinho gick sönder samtidigt och vid fel tillfälle.

Men det känns som om Roma återigen hoppat ner i ett vakuum utan kompass. Och förra gången Roma gjorde det fick Rudi Garcia en sommar att slicka såren på och nya spelare att förgylla sin elva med.

Den här gången vet jag inte om han överlever tills dess.


***

Medan Roma faller, reser sig Juventus.

0-3 mot Palermo. Fyra raka segrar. En fixad åttondelsfinal i Champions League. Tidens leende har sakta men säkert höjt sina smilgropar åt Massimiliano Allegri och hans gäng.

Det fanns inget fantastiskt över insatsen mot Palermo igår, men tillräckligt för att resten av Serie A ska börja skaka en aning. Den gamla damen har fått igång maskineriet och då vet vi att de är giftiga.

Dybalas framspelning till målet var teknisk elegans.

Mandzukics nick-mål var härlig styrka.

Barzagli-Bonucci-Chiellini är en imponerande järnridå.

Sturaro gjorde mål och var lite överallt.

Morata och Zaza hoppade in och var bra.

Pogba är inte riktigt inne i sin rätta zon ännu, men visar tendenser att närma sig.

Om vi leker med tanken att Inter och Napoli spelar oavgjort i kväll (eller att Napoli vinner för den delen, men ett Napoli som vinner och går upp i serieledning bör Juve frukta mer än ett kryssandes Inter i serieledning) är Juventus bara sju poäng efter en serieledning. Det är inte längre några mil upp.

Och med tre omgångar kvar innan jul hinner de krypa ännu lite närmare.