Man City fortsätter att göra sig själva otjänster i Champions League. Nu inne på sin fjärde säsong så ser det i och med den närmast chockbetonade förlusten på hemmaplan mot CSKA Moskva ut som om klubben återigen missar slutspel i Champions League, och således åker ur turneringen redan under gruppspelet, för tredje gången på fyra år.

Nu är förvisso inte det kokta fläsket stekt riktigt ännu för Man City, men det fordrar närmast en nödvändighet att Man City vinner hemma mot Bayern München. En tuff uppgift om än rimligtvis inte omöjlig mot ett Bayern som redan är klart för slutspel. Därefter måste Man City också vinna borta mot Roma, eller allra minst inte förlora beroende på hur resultaten faller i övrigt.

Kanske hade optimismen gällande dessa möjligheter varit större om man känt att Man City över huvud taget hade varit redo att ta dem tillvara. Men precis som Manuel Pellegrini frustrerat beklagade sig för efter gårdagens match så verkar det som om Man City kollektivt saknar självförtroende i Champions League. Och utan ett sådant självförtroende blir det svårt att vinna mot först Bayern och därefter Roma.

Man City har hittills inte vunnit en enda match i Champions League den här säsongen, de har förlorat två matcher och spelat två oavgjorda. Nu måste de vinna sina två sista gruppspelsmatcher.

Det är självklart lätt att låta frustrationen ta ut sin rätt i sådana här situationer. Man Citys spelare gjorde det vid upprepade tillfällen under gårdagens match. De båda utvisningarna på Fernandinho och Yaya Touré var indikationer på detta, och de följdes upp av ett antal minst sagt uppenbara försök att ramla till sig straffsparkar.

Risken finns alltid för dolkstötslegender. Redan innan matchen florerade ett utbrett missnöje mot UEFA bland Man Citys fans. Hymnen buades ut efter noter innan matchen och det pratades inför matchen också om att fansen kollektivt skulle vända ryggen till. Domarens insats under matchen föranledde också fansen att högljutt ropa om fusk från UEFA.

Förvisso har Man City bestraffats av UEFA inför säsongen med restriktioner både på hur mycket de får värva och hur många spelare de får använda. Men detta för att medvetet ha brutit mot regler som de kände till långt i förväg. Att då i efterhand klaga på att man blivit orättvist behandlade klingar ihåligt, oavsett vad man nu anser om reglernas rättfärdighet.

Dessutom kan man hävda att betydelsen av dessa restriktioner också överdrivs till stor del. Genomgående inför säsongen var närmast en nöjdhet bland Man Citys fans att restriktionerna minsann inte påverkade laget så mycket. I efterhand, när resultaten går illa, så vill man bekvämt använda sig av restriktionerna som en förklaring.

Likaväl så blir det löjligt att påstå, med den spelartrupp som trots allt står till Man Citys förfogande, att Man City inte skulle ha en minst sagt bra möjlighet att hävda sig i Champions League ändå. De står knappast likt Oliver Twist med mössan i handen, knackandes på dörren till Champions League, blygt frågandes om de kan få lite mer mat.

Den typen av rationalisering i efterhand leder inte laget framåt. Lika lite som den atmosfär av negativism som fansen lyckades skapa på Etihad igår kväll förmodligen inte heller hjälper laget. Burop och negativism mot UEFA var med all säkerhet inte vad Man Citys nervösa spelare bäst behövde. Fokus kom på UEFA istället för på matchen och på uppgiften.

Domaren hade inte sin bästa dag på jobbet igår kväll, även om Man City knappast kan klaga alltför högljutt på utvisningarna. Klokare är dock att som Manuel Pellegrini efter matchen istället fokusera dels på vad man själva faktiskt kan kontrollera och dels på det som mer än något annat faktiskt avgjorde matchen, den egena prestationen.

Det håller inte med UEFA som förklaringsmodell när Man City är på väg att åka ur i gruppspelet för tredje gången på fyra säsonger. Då är det inte längre en tillfällighet utan ett pågående mönster. Dessutom ett mönster som tar sig mycket likartade uttryck i form av bristande disciplin, enkla och oförklarliga misstag och taktisk tafatthet.

Nog kan det vara en tröst för Man Citys fans att gömma sig bakom den gamla bohemiska mytbilden om klubben som alltid slår krokben för sig själv och som slår ur underläge. Men vill Man City faktiskt göra skäl för sin ambition som en europeisk storklubb så måste de lyckas med två saker.

De måste på allvar börja hävda sig i Champions League. Och de måste klara av att prestera både bra fotboll och bra resultat mer än en säsong i taget.

:::

Be Champions!!