FC Barcelona och FC Bayern München har inte bara två av världens bästa A-lag.
Båda har varit ovanligt framgångsrika på att fostra och förvandla talanger i ungdomslagen till stjärnor i egna storlaget.
Båda har lämnat eller ska lämna legendariska träningsanläggningar för något nytt.
Och båda klubbarnas A-lag består nu mer och mer av köpta, färdiga stjärnor.
– Titta på Barcelona som förut hade så många egna spelare, så är det inte nu. Och hur många har Bayern fått fram på slutet? Inte någon egentligen. Jag känner oro för att ingen har tålamod. Det är en spegel av samhället.
Björn Andersson talar.
I svensk fotboll har han blivit känd som en stor systemkritiker. När Bayern Münchens förre ungdomschef och nuvarande talangscout nu pratar är han lika kritisk till läget utanför vårt land.
För Barcelona var 25 november 2012 ett historiskt datum. När Martin Montoya blev inbytt mot Levante hade alla elva i laget varit ungdomsspelare i klubben.
Valdés, Puyol, Piqué, Alba, Xavi, Busquets, Iniesta, Messi, Pedro och Fàbregas var övriga tio.
Jordi Alba sparkades ut från La Masia som 16-åring och kom tillbaka till klubben som färdig stjärna. Av dagens ordinarie startspelare är Sergio Busquets den senaste som kommit upp via den egna akademin. Och det hände 2008.
Många har sedan dess fått chansen, tagit plats och försvunnit eller hamnat på bänken.
När Pedro i somras gick till Chelsea var det nionde spelaren på två år som gått ut Barcelonas akademi och nu lämnat klubben. Tidningen Marca konstaterade:
”Att Pedro lämnar bekräftar ett systems förfall. För två år sedan var det 17 spelare som gått ut akademin i A-truppen, inklusive åtta startspelare. I dag används den som en kassakista. Barca har tjänat 90 miljoner euro på La Masia.”
Och ännu tyngre var bomben från Johan Cruyff. Han sade att La Masia ”… kan lika gärna stängas eftersom inga spelare kommer upp till A-laget”.
Det var holländaren som på 1970-talet kom med idén att Barcelona skulle ha en variant av Ajax ungdomsmodell, den han själv vuxit upp i.
Och annars, då? A-laget går bra? Kan man lugnt säga.
Ajax och Barcelona har varit de två världsledande klubbarna när det gällt att fostra egna spelare. Bayern München den tredje. Traditionen att producera egna spelare sträcker sig ända från Sepp Maiers och Franz Beckenbauers dagar.
Philipp Lahm, Holger Badstuber, Bastian Schweinsteiger, Toni Kroos, David Alaba, Thomas Müller, Owen Hargreaves, Thomas Kraft, Mats Hummels är senare stjärnor som gått genom ungdomssystemet, nått A-laget, blivit kvar eller flyttat till en annan proffsklubb.
David Alaba är den senaste från akademin som tagit sig in i A-laget och det är sex år sedan.
Gianluca Gaudino var uppe och vände och danske Pierre-Emile Höjberg nådde A-laget men är utlånad till Schalke 04.
Och annars, då? A-laget har gått bra? Kan man lugnt säga. Dessutom är klubbens senaste ekonomiska resultat det bästa i klubbens historia.
– Det förväntas att Bayern München ska vara med och slåss om Champions League varje år. Då måste man ha de bästa spelarna och då är frågan om klubben har tid och råd att satsa på egna, säger Björn Andersson.
Är det debatt om det här i Bayern?
– Nej, det är nog mest mina egna funderingar.
Där kan Andersson ha fel. Jag söker Wolfgang Dremmler, chef för FC Bayerns akademi. Två gånger får jag beskedet att han just nu inte ger några intervjuer om ungdomsverksamheten.
Björn Andersson tror att klubben letar efter en ny, röd ungdomstråd.
Tror du att storklubbarna i framtiden slopar akademier och i stället lägger ännu mer pengar på spelarköp?
– Det är inget otroligt scenario. Nu är det en kapprustning, alla kämpar för att hitta de bästa talangerna. Jag tror inte att det är den bästa vägen.
När du jobbade i München fick ni fram flera stjärnor. Berodde det på bra generationer eller ert arbete?
– Det hängde ihop. Vi var ett jäkligt sammansvetsat gäng med högt i tak. Vi levde för fotbollen, vi som levde i verkstan.