Publicerad i dag 07:59
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
Tele 2 arena – sett från konstgräset.
Esks elva. Vecka 19
1) Filosofen
FC Bayerns Pep Guardiola tänkte och tänkte och tänkte. Och skickade ut en trebackslinje mot sitt gamla Barcelona. Om inte Manuel Neuer hade gjort några Neuer-räddningar hade den galna taktiken gjort att allt varit över efter första kvarten.
Nu föll allt ihop som ett korthus efter Barcelonas 1-0 och inte blev det bättre av att Pep bytte ut Bayerns bäste spelare Thomas Müller.
2) Experterna
Lagerbäck och Niva pratade och pratade i Viasat men innan jag somnade hörde jag inte ett ord om galenskapen att byta ut Thomas Müller.
3) Förändringen
Det enda positiva med haveriet är att FC Bayern kan lyfta bort Guardiola så att han kan sitta och fundera på nya galna uppställningar i en annan klubb.
4) Ersättaren
In med Jürgen Klopp. Han är helt rätt man att ta över Bayern München. Att Dortmunds fans skulle vända upp och ner på världen är smällar man får ta.
5) Miljöförbättringen
På Maradonas tid blev spelgeniet nedsparkad av brutala backar. Messi får en betydligt humanare behandling. Ett bevis för fotbollsvärldens förbättring.
6) Timeouten
Tina Maze ska vara ledig ett år och kanske kommer hon inte tillbaka. Den alpina cirkusen tappar sin största orsak till att titta på tävlingarna.
7) Uppbrottet
Kändisparet Lindsey Vonn och Tiger Woods går skilda vägar och Woods beskriver känslan som brutal och att han inte sovit på tre dagar.
8) Dopningscitatet
”Jag blir sjukt besviken om jag ska vara ärlig”. Carolina Klüft om den dopningsdömda gångare Andreas Gustafsson, som hon stöttat under tävlingar.
9) Gångaren
Enligt förbundskaptenen funderade Gustafsson flera gånger på att gå ut och erkänna. Det gjordes inte. Det var lättare att hoppa på ryska gångare.
10) Fotbollsskämtet
Svenska fotbollförbundet stoppar Hammarbys damlag från att spela hemma på Zinken. Orsak? Det är två läktarrader för mycket mellan räckena.
11) Fotbollsryggen
Det är inte så konstigt att derbyhjälten Henok Goitom inte blir av med sina ryggproblem. Han bär ju hela AIK:s spel på sina axlar.
Plast eller natur?
Gräsdebatten står på flera ben och ska vi lyfta blicken från den svenska dammen är valet enkelt.
Plast är snabbaste och smartaste vägen ut till det internationella spelet.
Plast eller natur?
Gräsdebatten står på flera ben och ska vi lyfta blicken från den svenska dammen är valet enkelt.
Plast är snabbaste och smartaste vägen ut till det internationella spelet.
Man vet att det är allvar när en sportdebatt landar i Studio Ett i P1. Där diskuterades det i veckan allsvenskt fotbollsgräs. Plast eller natur?
I ena hörnan. IFK Göteborgs förra spelare och ledare och Radiosportens nye expert. Håkan Mild.
I andra hörnan. Konstgräsmatadoren som år efter år utförde fotbollsmirakel på plast. På Strömvallens slitna skämtmatta fick han Gefle att överleva och nu radar han upp segrar med Djurgården. Pelle Olsson.
Olsson vann debatten tack vare ett självmål av Håkan Mild.
Mild gjorde det där självmålet som naturgräskramarna gjort många gånger. Pratade om det internationella och det svåra som svenska lag skulle få där om platsgräsplanerna blir för många.
Men, invände Pelle Olsson. Spelet på plastgräs går ju snabbare. Det är väl vad svenska lag behöver bli bättre på.
Äntligen.
Tack, Pelle.
Det där skulle jag skrivit ur mig för länge sedan.
Inte minst har jag hakat upp mig på Malmö FF:s PR-geni Åge Hareide när han som vanligt velat flytta fokus från sitt eget lag och den press spelarna är utsatta för.
Ofta har fokus då landat på konstgräs och att det gör att svenska lag får svårt att spela i europeiska cuper.
Han och andra naturgräskramare påpekar att närkampsspelet försvinner, presspelet blir annorlunda och glidtacklingar blir unika. Det jag helt håller med om är att alla underlag får olika sorters fotboll. Men den som säger att närkampsspelet försvinner har aldrig sett Hammarbys Johan Persson, presspelet blir mest annorlunda om man inte hänger med och att glidtacklingarna håller på att bli unika gäller all uppdaterad toppfotboll eftersom det nästan alltid ger frisparkar och/eller kort.
Men den stora grejen är att om svenska lag ska hänga med den fotboll som spelas av de bästa i Europa handlar det först och främst att få upp farten. Snabba fötter, snabba passningar, snabba tankar.
De utanför vårt lilla fotbollsland spelar snabbare på naturgräs än vi här hemma gör på konstgräs. Så vi kan ju välja att stå kvar på våra ojömna naturgräsplaner och låta bollen hoppa och fara eller försöka hänga med de där ute. De som har naturgräsplaner som är så bra att de liknar våra planer av plast.
Nej, jag är ingen plastgräskramare.
Jag gillar inte den blanka ytan och känslan av inomhussport när man följer matcher från vissa konstgräsarenor på tv.
Jag gillar doften av naturgräs och om klimatet varit annorlunda och svenska planer höll hög kvalitet vore den här debatten stendöd för länge sedan men dåliga planer finns i svensk fotbolls dna och klimatet är som det är.
Lösningen borde kunna vara hybridgräset.
Redan när jag 2010 bevakade VM i Sydafrika testades blandningen av natur- och konstgräs. Sverige? Fem år senare har testerna kommit igång och sedan ska det utredas hit och dit och fram och åter och under tiden kommer debatten studsa fram och tillbaka.
De mest röststarka supportrarna tillhör inte direkt landets mest progressiva släkte och att riva upp plastgräs är som att riva upp 51-procentsregeln. Det är lika lockande som en tarmsköljning.
För de fansen är allsvenskan och klubben de följer A och O. Om något svenskt lag som inte är deras snubblar ut i Europa är det mest ett jaha.
Vad den övriga – stora tysta – fotbollspubliken tycker är mer oklart. Som i alla frågor som rör svensk elitfotboll.