De meningslösa fördömandenas vecka slutar med en stor fråga.

Inte hur derbyt Hammarby–AIK slutar – utan när?

Hur matchen börjar är lika spännande.

En vän med bra koll på vad som ska hända och har hänt i klackarna har prognosen klar inför söndagens fotbollsderby i Stockholm. Matchen ska börja 15.00 och vara slut 16.45.

Men jag tror att vännen är helt rätt på det när han messar:

”Derbyt blir cirka 20 min försenat. Andra halvlek cirka 30 min försenad och sedan bryts matchen två gånger i andra. Så det är slut cirka 18.04.”

Det tragiska är att det där inte är ett skämt.

Det stora skämtet är att det varken är klubbar, säkerhetspersonal eller polis som avgör vart ett bengalderby ska ta vägen.

Den här veckan har visat att det inte finns något lättare än att snacka om, såga och fördöma problem kring allsvenska fotbollsmatcher.

Men heller inget mer meningslöst. Veckan har visat hur svårt det är att göra något åt det.

De som vill skita i regler och lagar kring fotbollsmatcher bryr sig nada om allt snack och allt sågande. De kommer att hålla på tills de tröttnar.

Därför är polisens hot att minska eller förbjuda ståplats logiskt men det skulle vara fullständigt förödande.

För publiken i allmänhet, klackarna i synnerhet och den stämning som skapas är absolut allsvenskans största tillgång men det är också där de största problemen finns och kombinationen ligger fortfarande som en grogrund för problemet.

Alla klubbar är livrädda för att ta i för mycket. Allt snack om förbud och hårda tag blir lätt verkningslöst när det bränner till och inte juridiken hänger med.

IFK Göteborg är en av klubbarna med maskeringsförbud. I kaoset under bengalkastarmatchen mot Hammarby togs en bild som säger allt om det tragikomiska läget i landet.

En ordningsvakt. Två maskerade tomtar. Och IFK:s klubbdirektör Martin Kurzwelly. Alla lagom förvirrade. Det är bara en gullig Gnaget-kram som fattas mellan den blåvite ledaren och en av tomtarna.

– Folk har frågat varför jag inte bara slet masken av dem, säger Kurzwelly några dagar senare.

– Just i det läget var min primära uppgift att se till att den hätska stämningen inte eskalerade. Vi jobbar med att efteråt identifiera de som har masker och vi har folk avstängda för att ha burit mask.

När den maskerade tomten drar upp luvan så liknar det Björn Gustafsson som med damstrumpa över skallen ska råna en pizzeria men inte vill ha pizza som gör honom bubblig i magen.

Och man kan fortsätta att raljera och skämta.

Om det inte vore för att det både i den där matchen och i Djurgården–Malmö var barn och ungdomar som fick uppleva att de var på fel plats vid fel tid när de borde ha varit helt rätt.

I dag är det årets sista derby i Stockholm och det blir återigen en stämning i absolut världsklass. Det kommer också att vara något annat som måste vara unikt i sin rutinmässighet.

Jag har egentligen inget emot bengaler. Det är spelavbrotten jag är spyfärdigt trött på och eftersom alla så här dags vet att brandlarmens system på de nya arenorna slår till av bengalrök blir ett derby en serie av avbrott.

Många åskådare har lärt sig att ta det här med en axelryckning. När det tänds knallar de ut för att handla något att äta och dricka.

För spelarna har avbrotten skapat ett nytt matchupplägg.

Hammarbytränaren Nanne Bergstrand säger att truppen lärt sig att använda de timeouts som uppstår.

Det svåra är att veta hur spelarna ska göra med sin egen mat och dryck. Det kommer att ätas och drickas för en planerad match mellan 15.00–16.45 men den fysiska och psykiska anspänningen kan dras ut i ytterligare en timme.

Så det är omöjligt att veta när dagens derby slutar. Jag tror att det slutar 3–1 till AIK.

Men den stora reservationen kring det tipset är att jag är oerhört spänd på att se hur derbyt börjar.

Ända sedan AIK vann derbyt mot Djurgården och firade som om man vunnit SM-guld har AIK varit min guldfavorit. Efter nio raka segrar väntar ett Hammarby som börjat få försvarsspelet att fungera.

Mot Gefle hade laget en 4–2–3–1 uppställning men i den första pressfasen stressade Hammarby med två spelare. Gefles mittbackar tvingades att spela in första passningen till den felvände, defensive innermittfältaren. När han försökte vända sig om fanns Johan Persson eller Philip Haglund där direkt. Så Gefles Robin Nilsson fick vägga tillbaka och så blev det en lång tjongboll i stället.

De få gånger Gefle tog sig förbi första pressen var Hammarbys spelare snabbt tillbaka på rätt sida på ett sätt som måste gjort Nanne tårögd av lycka.

Men Gnaget är något helt annat. Laget kommer inte att gå in i den där uppspelsfällan och det finns massor av spelare som på egen hand kan förändra matcher.

Och eftersom AIK:s Andreas Alm nu sett att Hammarby börjar få till försvaret och att Jakob Orlov är farlig på topp blir den stora frågan hur högt Alm kommer våga låta AIK gå ut och köra från start.