Ett schweiziskt geni, en gyllene belgisk generation och Borussia Mönchengladbachs Champions League-öden sammanflätas av dess eftermälen på Wembleys gräsmatta imorgon. Bara en kan vinna.
Buffén är dukad. Scenen är satt. Imorgon är det bara att insupa och ta emot. Det vankas fest på den största av scener. Bayern München tar emot Borussia Dortmund i Champions League-finalen på Wembley. Det blir inte bättre än så.
Det går att måla upp tusentals scenarier och dramaturgier. 11Freunde har illustrerat Jürgen Klopp som James Bond och Mattias Sammer som boven i dramat. Det går att peka på Bayerns möjlighet att nå den där trippeln eller hur Neven Subotic kan bli första amerika-bördiga att kyssa trofén. Det går att få det till Mario Götzes match. Men det går också at fokusera på två helt vanliga killar som fångats upp och förädlats av en gammal schweizisk mittfältsknegare och som symboliserar de båda lagens väg till London.
Marco Reus växte upp i Dortmund och gjorde som man gör i den delen av Ruhr – man håller på Borussia. Valet att söka sig till klubbens ungdomsakademi var således naturligt. Han anlände vid en tidpunkt när Borussia Dortmund var som allra starkast med ett färskt ligaguld och en kommande Champions League-seger. Det Dortmund han tio år senare lämnade var ett Dortmund på ruinens brant. Det fanns inte plats för Marco Reus i Dortmunds A-lag helt enkelt. Istället blev det en omväg ner i division 3 och Rot Weiss Ahlen innan Borussia Mönchengladbach snappade upp bollvirtuosen. Med Marko Marin, Gladbachs ledargestalt, såld till Werder Bremen var förhoppningarna stora på Reus.
En månad in i den nya klubben visade han vilken potential som fanns med ett solomål mot Mainz som förde tankarna till Maradonas rush 1986. Men därefter låg molnen tätt över Mönchengladbach. Michael Frontzecks lag låg fast förankrade i botten av Bundesliga när Lucien Favre tog över skutan. Den gamla schweiziska mittfältsspelaren hade ett gott rykte om att väcka liv i spelare och få talanger att blomma sedan dennes tid i framförallt FC Zürich. Favre blev precis den injektion Marco Reus behövde i sin fotbollskarriär.
Ansiktsförvanligen var total och Mönchengladbach tillslut lyckades kvala sig kvar i Bundesliga efter seger mot Bochum. När årets tränare skulle diskuteras var det många som höjde Favre som en kandidat, Pep Guardiolas fantastiska år till trots.
Bastian Schweinsteiger vet hur det känns att missa en viktig straff. För ett år sedan berövades han på en Champions League-titel i sitt vardagsrum vilket ledde till en formsvacka och ett svagt EM. Nu har han rest sig och står så där starkt som tyskar i sitt esse kan göra.
I sitt lag har han Dante Bonfim Costa Santos. Han vet också hur det känns att missa i viktiga skeden.
När han i augusti 2008 ställdes öga mot öga med Pepe Reina hade han chansen att skjuta Standard Liège mot en Champions League-plats. Reina tog straffen och Liège fick bittert återgå till serielunken i Belgien. Med krulltottarna Dante och Marouane Fellaini fanns en centrallinje som redan då andades klass. Kryddat med Steven Defour och Axel Witsels passningsfötter var det Liège-lag som föll, en av de starkaste upplagorna den belgiska ligafotbollen bjudit på många, många år. Liverpools seger räknades som ett rån.
Dante reste sig och tog sedermera sitt pick och pack och hamnade i Mönchengladbach. Ett halvår senare anlände Marco Reus. Och där någonstans sammanvävs historierna om två av finalens huvudpersoner.
Med Favre vid rodret exploderade Reus och Dante ut till giganter och säsongen efter spelade Mönchengladbach kanske hela Europas mest underhållande fotboll. Ackompanjerade av världens vackraste venezuelanska vänsterfot, Juan Arango, gick Gladbach på ett år ifrån att vara centimetrar från 2. Bundesliga till Champions League-kval. Dessutom fanns chans på cuptitel men Patrick Herrmann och Dante – igen- missade och Bayern tog finalplatsen.
Mönchengladbach blev av med Reus och Dante inför säsongen och förlorade i kvalet till Champions League. Ett ovärdigt slut på en värdig saga.
Reus hade chansen att gå till Bayern men valde sin moderklubb Dortmund. Dante valde München. Shinji Kagawa lämnade i och med flytten till Manchester United en lucka som Reus fyllde. Med facit i hand blev det lyckat för Dortmund – framförallt i Europa där Reus irrationella och fyndiga spelstil gjort succé. Att Reus sedan har för vana att göra mål i de allra viktigaste matcherna (Real Madrid, Manchester City, Ajax t.ex.) stärker det hela. Värvningen av Dante handlade till en början mest om bredd, men utvecklade sig under säsongens gång till spets. Det tunna Bayern som ifjol tvingades spela finalen med Anatoliy Tymoshchuk som mittback är ett annat, bredare och spetsigare Bayern München jämfört med fjolåret.
Dante skulle spelat Champions League med Standard Liège. Marco Reus skulle spelat Champions League tillsammans med Dante i Mönchengladbach. Imorgon stegar de ut, sida vid sida, i motsatta lag, på Wembleys gräsmatta.
För Bayern München blir morgondagens match som Kanadas hockey-final hemma i Vancouver-OS 2010. Ett otroligt lyckat mästerskap med flera guldmedaljer låg bakom. Men en förlust i hockeyfinalen mot antagonisterna från syd skulle förstöra allt. Sidney Crosbys sudden death-mål fixade festen. Ett ynka Lewandowski-mål kan förstöra en annars helt perfekt säsong för Bayern imorgon.
Bayern kan å sin sida bekräfta sin status som Tysklands nummer ett. Unga veteraner som framförallt Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm men även yngre Thomas Müller (23 år gammal gör han sin tredje Champions League-final imorgon!) kan efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen vinna den där tunga titeln cv: t saknar.
Och Dante eller Marco Reus kommer slutligen få sin Champions League-upprättelse.
Standard Liège fick inte möjlighet att krona sin gyllene generation med annat än transfersummor.
Borussia Mönchengladbach nådde inte heller Champions League och bommade finalen i tyska cupen.
I slutändan förtjänar alltid det lag som gör flest mål att vinna. Men jag är beredd att göra några undantag. Standard Liège förtjänade en Champions League-plats 2008/09. Borussia Mönchengladbach förtjänade en Champions League-plats 2012/13. I dess eftermäle löper Marco Reus och Dante ut på Wembley imorgon.
Bayern München och Borussia Dortmund har redan satt kronor på sina verk. Men den krona som Michel Platini delar ut på Wembley imorgon kommer lysa klarast och väga tyngst. Alla sagor slutar inte lyckligt. Bara en av Marco Reus och Dante kan sova gott imorgon.