Vilken jäkla känsla det måste ha varit.

Marcel Schmelzer, tillbaka från ett jobbigt landslagsuppehåll: kritiserad av Joachim Löw och sen lätt skadad, var kanske den spelare på plan som minst spelare över hela världen hade satt sina pengar på. Men det var bannemej han som bombade in 2-1 för Dortmund hemma mot Real Madrid. Det fina, härliga slutresultatet.

I en fin, härlig match.

Det måste ligga någon sanning i det där ändå, det som jag, och säkert många med mig, tänkte inför säsongen: med Marco Reus istället för Shinji Kagawa är Dortmund ett annat lag. Med styrkor snarare i snabba omställningar än i snabba vrickningar. Som också skulle kunna betyda: med styrkor snarare som underdog i Champions League än som favoriter i Bundesliga.

Ikväll hade tyska mästarna inte bollen lika mycket som Real, men när man erövrade den gick det framåt. Snabbt och flinkt som attan. Dortmund spelade med samma känsla som under första mästaråret: vi har inte vunnit något än, det gäller alltså att vara klokare än det andra laget – och att springa mer.

Springa, springa, springa.

—

Klaas-Jan Huntelaar var förmodligen den spelare på planen som flest spelare över hela världen hade satt sina pengar på. Och han gjorde det han skulle, som alla förväntar sig att han ska göra, när Arsenal för första gången sedan 2003 förlorade en hemmamatch i Europa.

Det säger ganska mycket om Schalkes insats.

Framförallt sa matchbilden väldigt mycket om hur stabila tyskarna är den här säsongen, efter att Huub Stevens – som tvärtemot kollega Klopp skiter i Champions Leagues klädkod och fortsätter med Sopranos-overallen – fått mer tid med spelarna.

Det är ett bygge som står när det blåser, som är starkt i alla lagdelar och som längst fram har en radda spelare med fantastiska individuella kvaliteter.

—

Är det alltså så att Tyskland plötsligt har tre absoluta topplag?

Till Bayern har nu Dortmund äntligen sällat sig, även på europeisk mark, och Schalke ser som sagt intressantare ut än på mycket länge – intressantare och mer balanserat än när det blev semifinal för två säsonger sedan.

I vilket fall hade nog inte många tippat Dortmund och Schalke som gruppledare i sina respektive grupper efter tre omgångar.

—

En tysk glömde jag inför matchen: Serge Gnabry.

I sitt inhopp för Arsenal ikväll – i Champions League-debuten! -, hann 17-åringen både med att med en felpass öppna upp för Schalkes 2-0 (slutresultat) och att skjuta hemmalagets enda skott på mål. Londonlagets andra tyskar var mindre framträdande.

När det gäller Real-tyskarna var Sami Khedira tidigt tvungen att byta, men kvällens enda baklängesmålet för ett tyskt lag spelade Mesut Özil fram. Med Champions League-kvällens kanske vackraste passning.

—

Så, många nöjda tyska miner ikväll. På många olika sätt.