Omkring 200 000 människor väntas i år söka asyl i Tyskland. Den allt stridare flyktingströmmen från Irak och Syrien har ställvis lett till kaotiska förhållanden. I Bayern i södra Tyskland har man varit tvungen att inkvartera nykomlingarna i öltält och tömda affärshallar. Vi har bekantat oss med det fullständigt överbelastade mottagningssystemet.

Jag träffar Naqib Hakimi vid ingången. På andra sidan gatan finns prydliga radhus, direkt framför oss det betydligt mindre prydliga, tidigare kontorshuset.

Inne i huset möts man av långa mörka korridorer. Det luktar lite unket av alla skor, som står i långa rader utanför dörrarna. Utanför så gott som varje dörr står torkställningar, nedtyngda av all tvätt som hänger på tork. Sjabbigt är ordet som passar bäst för att beskriva stället.

Här bor Hakimi sedan han kom till Tyskland och Bayern för fyra år sedan. Här bor han med mellan 150 och 200 andra flyktingar, som delar på de små rummen utefter korridorerna.

– Det här är ändå ett av de bättre husen. Jag har besökt betydligt värre ställen, säger Hakimi.

Flyktingar på mottagningscentral i tyska Bayern
Bild: Yle / Johnny Sjöblom

Fullt hus

Afghanen Hakimi och hans hus är vilket fall som helst ett perfekt exempel på flyktingproblematiken i Bayern.

– Bayern har ett slutet, så kallat lägersystem. Det här betyder att alla flyktingar bor kvar i stora förläggningar, tills det blir klart om de får stanna i Tyskland eller inte. Först efter det får de som får ett uppehållstillstånd lov att flytta ut, säger Alexander Thal från den bayerska flyktingrådgivningen.

– De bayerska förläggningarna har varit överfulla i flera år och då det nu igen kommer allt fler flyktingar från Syrien och Irak blir situationen ännu mer kaotisk. Det är därför flyktingar nu har trängts ihop i öltält, fortsätter Thal.

Fångad på förläggningen

Även om situationen vid förläggningarna har blivit aningen bättre under de senaste veckorna är ingen bestående lösning i sikte. Det här hänger bland annat på att personer som Naqib Hakimi måste stanna kvar på förläggningarna.

– Jag har ingen aning vad som kommer att hända i morgon eller ens om några timmar. Någon natt står väl polisen bakom dörren, säger Hakimi.

Han är nämligen en av över 90 000 personer, som det tyska systemet benämner ”geduldet”, alltså något i stil med “en som man kan leva med”. Han har inget uppehållstillstånd utan han lever i ett tillstånd av uppskjuten utvisning.

Han kommer alltså att utvisas, men ingen kan säga när. Tills det sker kommer han att sitta sysslolös. Inget jobb. Inga studier. Ingen flytt. Inte lämna Bayern. Vissa har väntat i över tjugo år, Hakimi hittills i fyra.

– Om man åtminstone lät oss flytta ut, skulle man i alla fall få plats för de nya flyktingar som kommer.

Flyktingar på mottagningscentral i tyska Bayern
Bild: Yle/ Johnny Sjöblom

Hemmagjorda problem

Men om Hakimi och de övriga i hans situation verkligen kommer att få flytta ut är oklart. De bayerska kristdemokraterna, som styr delstaten, är kända för sin hårda flyktingpolitik och det är mer än tveksamt om kaoset kommer att leda till förändringar.

I stället har man talat om att införa kontroller på gränsen mot Österrike och så har man högljutt klagat över att Italien skickar iväg flyktingar utan att registrera dem, vilket alltså betyder att Bayern inte kan skicka dem tillbaka till Italien.

– Det handlar om problem som politikerna själva har skapat. Genom att låta folk flytta ut från förläggningarna, till exempel till släktingar och vänner, kan man lätt ta emot nya flyktingar. I fortsättningen borde man dessutom slopa hela lägerssystemet. Om andra tyska delstater kan ha ett mer öppet system, borde Bayern också kunna ha det, säger Alexander Thal.

Han tycker dessutom att det är onödigt att skylla på Italien för den senaste flyktingvågen.

– Vi har hittills lämnat Italien ensamt med flyktingarna, så jag har en viss förståelse för att man låter dem fortsätta norrut. Jag förstår också att det är många som vill till Tyskland, men har man otur landar man här i Bayern.

Utan framtid

Vi går vidare i de dunkla korridorerna. Vi tittar på duschbås utan dörrar och ibland till och med utan dusch. Tvättrummet intill har bara två fungerande tvättmaskiner. Ja, fast dem får man inte använda. Det är fredag kväll och någon kommer alltid för att låsa tvättrummet till veckoslutet.

– Man vill göra det så obekvämt som möjligt. På så sätt vill man se till att folk från Balkan inte kommer hit, säger Zubair, Naqib Hakimis irakiske vän.

Ifjol sökte omkring 100 000 mänskor asyl i Tyskland. I år räknar man med att de kommer att vara dubbelt så många. För att få ner de här siffrorna beslutade Tyskland för en dryg vecka sedan att vissa av länderna på Balkan ska räknas som säkra. På så sätt kan man skicka tillbaka folk betydligt snabbare än i dag.

För Hakimi spelar siffrorna ingen roll. Han tänker mest på sin framtid. Ja, eller egentligen på att han just nu saknar en framtid.

– Vi lever på hoppet att vi en dag kommer att kunna flytta ut och fortsätta med våra liv igen.