Muhammed Said kommer från Latakia i Syrien. Staden ligger vid kusten och han beskriver den som vacker. Han berättar passionerat om hur det var innan våldet hamnade i fokus; om hur han umgicks med vännerna, festade och spelade fotboll så gott som varje dag. Varje område hade sitt eget lag och de spelade mot varandra.
Fotbollen dominerade tv-tittandet också och Muhammed fastnade tidigt för det tyska klubbladet Bayern München. Dess tränare Pep Guardiola har infört en filosofi som går ut på stort bollinnehav och många korta passningar.
Muhammed Said studerade själv filosofi i tre år på universitetet.
– Jag gillar vad Nietzsche säger. Det är bra att kunna avgöra vilka som är goda och onda.
Han hade planer på att själv undervisa en dag, men sedan kom dagen då han tvingades fly. Det kostade honom motsvarande 100 000 kronor att få hjälp av en smugglare till Turkiet och vidare till Sverige.
– Det är mycket pengar, men det var enda sättet. En man i Istanbul, och det finns många sådana som honom där, berättade för mig att jag var tvungen att stanna där tills han kunde ordna en resa vidare.
Men intervjun handlar inte så mycket om det. Muhammed Said ger intryck av att vara en positiv ung man som fokuserar på framtiden.
– Jag skulle vilja avsluta mina studier, men sedan funderar jag på att bli polis. I Syrien respekterar polisen inte folket, vi har mycket korruption. Så är det inte här i Sverige. Och jag vill bli en bra polis – inte en dålig.
Även om han, som så många andra asylsökande, upplever att livet på boendet går långsamt framåt, anstränger han sig för att hitta egna strategier. Ett exempel är viljan att lära sig svenska.
– I köket pratar de inte engelska. Vill man prata med dem måste man prata svenska. Om man bara pratar med folk från Syrien och Irak lär man sig inte svenska.
Andra språkkällor är den lärare som kommer till boendet två dagar i veckan, liksom klippen på Youtube.
Fotbollen överger han inte. Ibland åker han till Borlänge och spelar fotboll med andra asylsökande. Han simmar också, en dag i veckan, i simhallen i Ludvika. Han har inte råd att göra det oftare, konstaterar han. Fickpengarna räcker inte.
Utanför gör sig kyla påmind, men även den lockar fram ett leende hos Muhammed Said.
– Jag gillar snö, men jag har bara sett det två gånger i mitt liv tidigare.