München är paradoxernas stad just nu. Guldfesten efter VM pågår fortfarande. Tyska landslagströjor är slutsålda i hela staden. Samtidigt är Bayern Münchens förnedrande 0-4-förlust mot Real Madrid i förra årets Champions League-semifinal fortfarande ett varigt sår som får alla att undra om Pep Guardiola är mannen att förvalta Jupp Heynckes arv.

Det är lite “Don’t mention the war” över storförlusten.

Det var samma känsla på Allianz arena när Bayern München i går kväll började ännu en Champions League-turnering med Premier League-mästarna Manchester City i sin grupp.

VM-yra rådde redan efter en minut när en frispelad Thomas Müller rundade Joe Hart, men inte kunde få in bollen i öppet mål.

Kanske borde han ha fått en straff för att Bacary Sagna touchade honom innan avslutet.

Det följdes av att Joe Hart gjorde en makalös räddning på en Thomas Müller-nick. Robert Lewandowski rundade också Joe Hart utan att få in bollen. Så där fortsatte kvällen.

Bayern München, med sin tremannabacklinje, kom i våg efter våg, och anfallen varade längre och längre, trots att skadade Franck Ribéry saknades och Arjen Robben inte var friskare än att han fick börja på bänken.

Joe Hart räddade bollar som om det gällde hans liv. Hemmapubliken trivdes. Det var som guldsommaren i Rio.

Men ju längre ett mål dröjde, trots alla chanser från fronttrion Mario Götze, Müller och Lewandowski, desto mer började det där såret blöda.

En frustrerad Pep Guardiola började jaga linjedomaren och var på väg in på plan.

Och det syntes hur viktig den här matchen var för både Guardiolas och Bayerns Münchens självkänsla när Jérome Boateng till slut gjorde det förlösande målet precis när matchklockan slog över till 89, ett mål som innebär att en hel stad kan förtränga 0-4 ytterligare en tid.

Pep Guardiola kastade sig över Boateng, som han tidigare skrikit åt i 89 minuter, och kunde inte sluta krama hans huvud.

Men det krävdes ett skott som gick på Mario Götze upp mot krysset för att till sist överlista Joe Hart.

Finns det någon tröst för Manchester City utöver Harts storspel?

Ja, David Silva var makalös när man betänker vilken överraskande svag match Yaya Touré hade.

Och de tappade aldrig fattningen, som Arsenal i Dortmund, när de sattes under massiv press utan kunde emellanåt frustrera Bayern München med fint kortpassningsspel och snabba sluga kontringar.

Hur det känns att släppa in ett mål i 90:e minuten efter att man gjort en hjälteinsats inför hela världen.

Fråga inte Pep Guardiola. Fråga en knäckt Joe Hart på väg in i spelarbussen.

“Det känns precis som det gjorde när jag var tre år gammal och en liknande sak hände på plan. Vissa saker förändras inte”, sa Hart.