Den bayerska huvudstaden tog på tisdagen emot tågflyktingarna från Budapest med öppna armar. Massor av frivilliga hade bullat upp med dryck, mat och leksaker till barnen.

Klockan är 16.30, en ung man höjer rösten och uppmanar alla att bereda plats på planen utanför järnvägsstationen – ett nytt tåg från Budapest är på väg.

De första som anländer är en familj från inbördeskrigets Syrien.

Bessan, 16 år, tackar nej till sockerkaka och banan, nöjer sig med en flaska vatten innan hon går vidare till ett av sjukvårdstälten.

– Jag är glad att vara här, säger hon och verkar för ögonblicket egentligen mer utmattad än lycklig efter den långa resa som började i Damaskus för flera veckor sedan.

Lärarstudenten Veronika Rieger går vidare med sina bananer och den hembakta sockerkakan.

– Jag skulle egentligen ha suttit på biblioteket och pluggat, men när jag såg vad som pågick måste man göra något. Jag hade ändå inte kunnat läsa, säger hon.

En lång rad unga män från Afghanistan kommer gående från stationshuset, de ser lite förvirrade ut, några tar för sig av sockerkakan och bananen.

Det är inte det enda som erbjuds. Uppropen på Facebook och Twitter hörsammades av massor med människor, det är fullt med frivilliga på stationsplanen, några med gula papperslappar på bröstet med texten ”Refugees welcome”.

Där socialarbetaren Marcus Herter placerat sig har någon skrivit ”hjälp för mammor och barn” på tyska, arabiska och ett par andra språk. Här finns barnmat, blöjor och hygienartiklar.

– Jag var ledig i dag och bestämde mig direkt för att åka hit när jag såg på tv vad som skedde. Allt är spontant organiserat, säger han.

Den pensionerade banktjänstemannen Ursula Knögel hastade till stationen vid lunchtid när hon såg på tv att flyktingarna kom. För henne var det självklart.

– Det är det minsta man kan göra när man som vi lever i välstånd och fred, säger hon samtidigt som hon tar emot en stor Ikeakasse med gosedjur av en förbipasserande.

En pojke hittar en nalle och frågar om han får ta den. ”Självklart”, säger Ursula Knögel och pojken trycker nallen med ett leende till sitt bröst.

Ursula Knögel förkroppsligar den inställning som förbundskanslern Angela Merkel torgförde vid en presskonferens i Berlin på måndagen – ”vi fixar det”, Tyskland är starkt och klarar att ta emot de många flyktingarna, var budskapet.

– Det är klart vi gör. Vi är 80 miljoner människor, det borde inte vara något problem, säger Ursula Knögel.

Företagskonsulten Viktor Fuchs kom av en tillfällighet förbi stationen när de första flyktingarna anlände på måndagen. Han berättar om rörande scener som påminde om när muren föll hösten 1989 och de första östtyskarna kom till väst.

– Fast nu är det anarki här, någon måste koordinera hjälpen, säger han.

På tisdagseftermiddagen hade runt 2.000 flyktingar kommit sedan midnatt och de allra flesta hade redan rest iväg med bussar till olika flyktinganläggningar i Bayern.

Hjälpberedskapen var så stor att till sist fick Münchenpolisen gå ut i radio och uppmana invånarna att inte komma med fler varor – stationsplanen var överfull och sannolikt skulle det inte komma fler flyktingar eftersom polisen i Budapest återigen spärrat järnvägsstationen där.